Nyhet - 19.02.2016 klo 15.21

Tidningen Pam 2/2016: Finska löner på svenskt vis?

Svenska Handels ordförande Susanna Gideonsson berättade hur en svensk butiksanställds lön blir till. Borde Finland ta efter? Bild: Lassi Kaaria

Svenska Handels ordförande Susanna Gideonsson berättade hur en svensk butiksanställds lön blir till. Borde Finland ta efter? Bild: Lassi Kaaria

I framtiden kommer kanske PAM-medlemmarnas löner att bildas på samma sätt som i Sverige. Är det bra eller inte? Ordföranden för handelsanställdas förbund i Sverige berättar hur en svensk butiksanställds lön blir till.

Det här är Susanna Gideonssons åttonde gång i Finland och Helsingfors, men hennes första gång på Alexandersgatan där butikerna står tätt i rad. Gideonsson är ordförande för de handelsanställdas förbund i Sverige. Den här soliga vinterdagen blåser det friska vindar från väst, eftersom hon är här för att berätta om hur lönerna blir till på andra sidan viken.

Vi hoppar några timmar tillbaka i tiden. Det är en tidig fredagsmorgon och PAMs presskonferens om den svenska lönesättningsmodellen ska börja i hotellets frukostsal. Handels ordförande Susanna Gideonsson häller upp kaffe och växlar några ord med PAMs ordförande Ann Selin. Senast dagen innan satt Gideonsson vid förhandlingsbordet. I vår förhandlas nämligen löneökningar för 3 miljoner svenskar, bland dem butiksanställda.

Först i procent, sen i kronor

Den svenska lönesättningsmodellen vilar på två grundpelare. För det första är det industrins arbetsmarknadsparter som först slår fast löneökningen, som blir norm för alla branscher. För det andra höjs lönerna inom lågavlönade branscher i kronor.

– Jag tror att det är bra att industrin går först, eftersom industrin har den bästa fackliga styrkan och kan ta en konflikt på bästa sätt, säger Gideonsson.

Innan förhandlingsrundan börjar, så brukar LO, som motsvaras av Finlands fackförbunds centralorganisation FFC, samordna sina lönekrav. Då löneutrymmet slås fast beaktas landets bruttonationalproduktion, produktivitet och prisnivå. En väsentlig del av grannens lönemodell är också det att man medger att lönerna släpar efter i de kvinnodominerade branscherna. Därför betalas löneökningen i kronor till lågavlönade.

I höstas föreslog FFC en finsk lönesättningsmodell som en del av samhällsfördraget. Finlands modell baserar sig långt på den svenska. Alla branschers löneökningar skulle också här basera sig på de internationellt konkurrensutsatta exportbranscherna. PAMs ordförande Ann Selin betonar ändå att exportbranscher också omfattar export av tjänster.

– Alltså inte bara verkstäder eller träindustri, utan också till exempel turism.

Skiljelinjen är en medelsvenssons lön

Hur går det då till när en försäljares löneökning skapas? Gideonsson kommer igång och saknar en flaptavla att skriva på.

– En vanlig medelsvenssons lön ligger på säg 25 000 kronor. Då industrin träffat avtal på en löneökning på till exempel 3 procent, så får de som tjänar 25 000 kronor eller mer ökningen i procent. De som tjänar under medellönen får istället ökningen i kronor, alltså minst 750 kronor i det här fallet.

På så vis blir den procentuella ökningen betydligt större för lågavlönade. Det är just Handels som förhandlar om ökningen i kronor och som sätter normen för de andra lågavlönade branscherna. Ofta är det ett resultat av en tuff kamp, men hittills har det lyckats. Då Handels fått igenom sina krav, följer ofta hotell- och restaurang- samt fastighetsbranschen efter.

– Vi har alltså alltid en låglöne- eller jämställdhetssatsning, förklarar Gideonsson.

På det här sättet pressas de lägsta lönerna upp och löneskillnaden krymper mellan kvinno- och mansdominerade branscher.

Borde Finland gå samma väg?

Ett liknande system skulle kunna fungera också här, funderar PAMs Selin. De kvinnodominerade branscherna skulle gynnas, eftersom löneskillnaderna har fixerats i de centrala löneuppgörelserna.

– Uppgörelserna har som bäst endast hållit löneskillnaderna oförändrade, men de har inte lyckats göra dem mindre, konstaterar Selin.

– Om Sveriges erfarenhet är att man på det här sättet kommer åt löneskillnaderna, så vore det dumt av oss om vi inte ens redde ut möjligheten att skapa ett liknande system i Finland, fortsätter hon.

LO-fackens enighet krackelerar

I årets avtalsrörelse är den svenska modellen i gungning, trots att den hittills fungerat väl. Det är första gången på 20 år som fackförbunden inom LO inte har lyckats nå en samordning. Varje fackförbund ställer sina egna lönekrav istället för att ha ett gemensamt. Det kan försvaga LO:s förhandlingsposition.

– Industrin har sett sina glansdagar och ville därför inte sätta så höga lönekrav, förklarar Gideonsson och tar en klunk kaffe.

En del av fackförbunden har meddelat att de tänker överskrida industrins lönekrav på 2,8 procent. Fackförbunden inom LO hittade inte heller en samsyn på ökningen i kronor. Industrins fackförbund ville att låglönesatsningen bara skulle gälla vissa yrkesgrupper.

– Vi kan inte ställa upp på att männen inom industrin ska bestämma vilka som ska få löneökning på hela den svenska kvinnliga arbetsmarknaden, säger Gideonsson.

Selin är inne på samma linje. Om Finland skulle gå in för en modell i stil med den svenska, så skulle alla fackförbund inom FFC eller den nya centralorganisationen delta i att slå fast kraven och att godkänna lönenivån.

– Då skulle PAMs medlemmar inte behöver vara rädda för att vi ger bort vår rätt att förhandla om löneuppgörelsen åt någon annan, säger Selin.

En del av löneökningen fördelas lokalt

Till skillnad från Finland, så är det i Sverige vanligt att avtala lokalt om lönen. I de branschvisa avtalen kan man komma överens om att 40 % av löneökningen fördelas lokalt. På de svenska arbetsplatserna förhandlar förtroendemännen om de lokala potterna. Om förtroendemannen och chefen inte kommer överens om fördelningen, så delas den jämnt mellan alla.

– De anställda kan inte förlora på det här sättet, påpekar Gideonsson.

Kan de lokala lönepotterna öka produktiviteten bland de anställda?

– Jag tror det. Men det ska vara ett lönesystem som fungerar väl och som har objektiva och mätbara kriterier, så att man vet varför man får mer betalt, säger hon.

Då kan det handla om till exempel utbildning, ansvar eller hur bra det går för en enhet.

På de stora kedjorna, som Ikea, H&M och Clas Ohlson, är det rätt vanligt att förtroendemännen lyckas förhandla fram högre löneökningar. På de mindre butikerna är det däremot sällsynt.

Finska förtroendemän är inte hugade att löneförhandla

PAMs förtroendemän är inte särskilt intresserade av lokala löneförhandlingar. Därför vore det knappast möjligt att ta rakt av en modell där en del av den allmänna löneökningen fördelas lokalt, tror Selin.

– Om förhandlingskulturen var mer jämlik här, så vore det möjligt. Jag tror ändå att ett mer fungerande system för oss är en allmän löneökning som alla får och som inte har en lokal pott. Utöver det kan företagen ha ett system med till exempel resultatlön, funderar Selin.

Om de svenska förtroendemännen lyckas förhandla fram högre löneökningar på samma kedjor som också finns i Finland, så väcks frågan om de lokala löneförhandlingarna är en underutnyttjad resurs hos oss?

– Det är det säkert. Jag tror att det inom PAMs branscher finns företag i vilka det vore möjligt, konstaterar Selin.

PAM har i bland annat sin strategi beslutat att satsa på lokala förhandlingar. Nu utreds det hurdan utbildning och vilka rättigheter förtroendemännen behöver för att våga ge sig in i förhandlingar om lönerna på arbetsplatsen. Selin ser kulturskillnader mellan länderna.

– I Sverige känner förtroendemännen sig tryggare och litar på att avtalen inte dikteras, utan att parterna tillsammans söker en lösning, reflekterar Selin.

Gideonsson vill inte ha ett system där hela lönen förhandlas på arbetsplatsen.

– Då ställs löntagare mot löntagare och de starkaste tar ut mera. Det finns ingen individgaranti för löneökning.

Läs också i Pam-tidningens e-version om försöket att erbjuda heltidsjobb åt deltidsanställda på ett par ABC-servicestationer.

 

 

uutisen-teksti: Jonna Söderqvist

 

Senaste

Mest lästa