Nyhet - 13.01.2020 klo 12.30
Arbetsmarknaderna

En bråd vår nalkas för avtalsrörelsen i de nordiska länderna

Vilka är de frågor och trender som de nordiska fackförbunden inom olika servicebranscher brottas med då de står på tröskeln till avtalsrörelsen år 2020? Tre representanter för nordiska fackförbund inom service delar med av sina tankar inför vårens avtalsrunda. Bild: Getty Images

Vilka är de frågor och trender som de nordiska fackförbunden inom olika servicebranscher brottas med då de står på tröskeln till avtalsrörelsen år 2020? Tre representanter för nordiska fackförbund inom service delar med av sina tankar inför vårens avtalsrunda. Bild: Getty Images

Avtalsrörelsen inleds i de nordiska länder våren 2020. Det är inte bara i Finland som Servicefacket PAM förhandlar om nya arbetsvillkor i servicebranschen, utan samma sits har även Fastighetsförbundet i Sverige, Handel og Kontor i Norge samt 3F Fagligt Fælles Forbund i Danmark.

Under de senaste åren har man inom servicebranscherna i Finland kunnat urskilja en skiftning mot atypiska arbetsförhållanden och minskad anställningstrygghet. Deltidsanställningar, kortjobb men även hyrd arbetskraft blir vanligare och plattformsarbete ökar på den finska arbetsmarknaden. Om det här är utvecklingen nu, hur ser det månne ut om fem eller tio år?

Vilka är de frågor och trender som de nordiska fackförbunden inom olika servicebranscher brottas med då de står på tröskeln till avtalsrörelsen år 2020? Hur ser arbetsmarknaden ut i respektive land och vilka likheter och olikheter förekommer? Tre representanter för nordiska fackförbund inom service delar med av sina tankar inför vårens avtalsrunda. 

Fastighets driver låglönesatsning som gagnar städare

Fastighetsanställdas Förbund i Sverige (Fastighets) övervakar arbetsvillkoren för städ- och fastighetsbranschen. Enligt Magnus Pettersson, förbundsordförande vid Fastighets, är korta anställningar och ofrivillig deltidsarbete utmärkande för städbranschen i dag. Frågan om deltidsarbete och en skälig lön är av stor betydelse då Fastighets inleder avtalsrörelsen i mars 2020. 

”Dagens arbetsliv och framförallt servicebranschen kännetecknas av osäkra anställningar, korta anställningar och något som i Sverige kallas för allmän visstidsanställning. Det betyder att ett företag kan anställa någon under en viss period upp till två år varefter anställningen upphör. Allmän visstidsanställning används mycket även inom handel, hotell- och restaurangbranschen, vilka också är kvinnodominerande branscher. Inom mansdominerade branscher förekommer knappt allmänt visstidsarbete”, säger Pettersson.

”Vi behöver ett samhälle där vi har lika lön oavsett är du man eller kvinna som utför samma jobb. Skillnaden mellan män och kvinnors lön är i dag tolv procent, med andra ord tjänar män 12 procent mer än kvinnor”, tillägger han.

Annat som påverkat städbranschen negativt under de senaste åren är regelverket kring offentliga upphandlingar. När kommuner och landsting köper tjänster så är de skyldiga att göra det till billigaste pris. Enligt Pettersson drar det ned på lönekostnaderna i hela samhället. 

Industrin sätter märket för storleken på löneökningarna

Landsorganisationen i Sverige (LO) förhandlar om kollektivavtal inom ramen för en LO-samordning bestående av 12 fackförbund. Alla fackförbund som ingår i samordningen har fattat beslut om vilka krav som ställs gemensamt och därmed förpliktas alla också att sympatistrejka ifall en eventuell konflikt uppstår.

I de gemensamma kraven som också Fastighets har bundit sig till finns bland annat en löneförhöjning på tre procent samt en låglönesatsning som innebär att de som tjänar under 26 100 kronor (ca 2 500 euro) ska få ett kronpåslag. Som i alla nordiska länder är det industrin i Sverige som inleder avtalsrörelsen, de andra branscherna följer därefter.  

”Om industrin går in för en löneförhöjning på 2,5 procent så ska alla som tjänar 26 100 kronor eller mindre få 2,5 procent på den summan det vill säga 652,50 kronor oavsett om du tjänar 20 000 eller 25 000 kronor. Tjänar du över 26 100 kronor får de 2,5 procent på den lön du faktiskt har. Det här kommer att beröra alla våra städare”, berättar han.

”Till skillnad från Finland är våra kollektivavtal inom städ- och fastighetsservice inte allmänt bindande. Det betyder att vi kan gå längre än vad lagen säger angående anställningsformer, och tidsbegränsade anställningar försöker vi reglera i våra kollektivavtal istället”, tillägger förbundsordföranden.

Som exempel nämner han en skrivning i städbranschens kollektivavtal som handlar om att istället för att anställa någon utifrån på deltid ska man utöka timmarna för dem som redan är deltidsanställda. Som deltidsanställning räknas allt under 8 timmar/dag eller 40 timmar/vecka.

Magnus Pettersson, förbundsordförande vid Fastighetsanställdas Förbund (Fastighets), ser att januariavtalet som de svenska politikerna fattat beslut om har följder för arbetsmarknaden och den kommande avtalsrörelsen i Sverige. Bild: Fastighetsanställdas Förbund.

Januariavtalet

I januariavtalet nämns i punkt 17:

  • Tiden att etablera sig på arbetsmarknaden kortas. Vägen in på arbetsmarknaden förstärks genom att fler får chansen till ett jobb utan utbildningskrav. Detta sker genom ett införande av etableringsjobb med lägre lön för nyanlända och långtidsarbetslösa (i enlighet med parternas förslag). Dessa ska utvidgas till företag utan kollektivavtal och till bemanningsföretag på ett sätt som gör att fördelarna i etableringsjobben inte går förlorade (förändringar genomförs med ambitionen att vara på plats 1 juli 2020).
  • Kraven på kollektivavtal för nystartsjobb tas bort (genomförs våren 2019).
  • Ett ingångsavdrag, det vill säga borttagna arbetsgivaravgifter de första två åren, införs för ungdomar utan gymnasieutbildning och för nyanlända (genomförs i BP20). 

Läs mer här.

Januariavtalet sätter käppar i förhandlingshjulet

Helt okomplicerat blir den kommande avtalsrörelsen inte enligt Pettersson. Han uttrycker sin oro för de försämringar som riksdag och regering kan få till stånd. Han nämner en överenskommelse, som den svenska regeringen bestående av socialdemokraterna och Miljöpartiet träffat med centerpartiet och Liberalerna i det som kallas för januariavtalet.

”I avtalet finns ett antal punkter som berör såväl arbetsrätt och arbetsmarknaderna. Det kan få drastiska följder för arbetslivet”. 

Enligt Petterson vill regeringen utöka antalet undantag för turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd. Det innebär att anställningarna blir ytterligare osäkra. Regeln om ”sist in-först ut” vill man också åt. 

”I dag kan man undanta 2 på 10 anställda men Centerpartiet vill utöka rätten så att nästa alla omfattas av undantag och då spelar det ingen roll om du varit anställd i 10 år eller ett år. Du kan ha lika stor risk för att bli uppsagd oavsett anställningstid”, säger han.
  
De treåriga kollektivavtalen som Fastighets förhandlar om löper ut allt mellan den sista mars och den sista september i år, så förbundsordföranden förutspår bråda tider.   

”Den här gången går vi in för att avtala om ettåriga kollektivavtal för det sker så mycket i omvärlden”, säger han och hänvisar till januariavtalet, BREXIT samt en pågående förhandling om försäkringspaket. 

”Vi vill inte binda oss till flera år, utan det är viktigt att bibehålla konfliktmöjligheten om ett år”.

Handel og Kontor ser gärna att kollektivavtalen återspeglar ett hållbart arbetsliv 

”Inom den norska varuhandeln ser vi stora förändringar bland annat till följd av nya verksamhets- eller affärsmodeller. Stenfotsbutikerna minskar och näthandeln ökar”, säger Marit Linnea Gjelsvik som jobbar med ekonomi vid Handel og Kontor (HK), som är norska LO:s tredje största fackförbund med över 73 000 medlemmar.  

En annan trend som haft stor inverkan på den norska varuhandeln är handelsläckaget från Norge till Sverige. Fördelaktigare priser på andra sidan gränsen lockar norrmän att shoppa i Sverige framom i det egna hemlandet.

”Partihandeln har upplevt ungefär samma lönetillväxt som andra industrier, men lönsamheten har pressats, vilket har gjort det svårt att få mer lokal löneökning hos de olika handelsföretagen”, berättar HK:s ekonom.
 
Den tekniska utvecklingen och andra omvälvningar har lett till att sysselsättningen inte ökar i lika hög grad inom varuhandeln som i övriga sektorer. 

Gjelsvik beskriver varuhandeln som en typisk inkörsport till det norska arbetslivet. Sektorn lockar framförallt kvinnor, unga och arbetstagare med invandrarbakgrund.

”Deltidsanställningar och kortvariga anställningar är mycket vanliga”, tillägger hon. 

Startskottet för kollektivavtalsförhandlingarna går i februari 

Såsom namnet Handel og Kontor anger förhandlar facket om kollektivavtal för anställda i bland annat handeln men därtill även för kontor-, administration-, finans- och serviceverksamhet med flera. Facket har hand om funktionärer och administrativt anställda inom det privata samt dem som arbetar i varuhandeln.

HK ingår i Landsorganisationen i Norge (LO) och därmed bedrivs även för facket viktiga arbetsmarknadsfrågor via centralorganisationen, som sedan lobbar såväl mot regeringen som mot övriga samhället.

”Kollektivavtalsförhandlingarna startar med LO:s representantskap i februari 2020. HK:s största avtal, landsöverenskommelsen som gäller för handeln, görs tillsammans med arbetsgivarförbundet Virke. Dessutom har HK avtal med Virke som inkluderar bland annat arbetsvillkor för anställda vid bensinstationer, bilförsäljare och förlag samt arbetare inom övrig handel (matbutiker och sportaffärer). Norges största näringslivsaktör Næringslivets Hovedorganisasjon NHO är också motparten till flera av HK:s kollektivavtal. Eftersom avtalen utgår den sista mars 2020 går hela våren högst troligen i förhandlingar med Virke, NHO och övriga arbetsgivarorganisationer”, säger Gjelsvik.

I Norge är kollektivavtalet inom varuhandeln inte allmänt bindande såsom i Finland. Avtalstiden för de avtal HK förhandlar om är 2 år.

”Minimilöner bestäms i ”tariffavtalssystemet”, med andra ord kollektivavtalen. Andra minimivillkor är till exempel tillägg, helgdagsersättningar och veckoarbetstid på 37,5 timmar som garanteras avtalsväg jämfört med 40 timmar som lagen utgår ifrån. Det är en klar fördel för dem som arbetar underlydande ett kollektivavtal jämfört med dem som saknar ett”, påpekar hon.

”Som fackförbund måste vi värna om ett hållbart arbetsliv så att samhället ska framstå som tryggt för alla. På Handel og Kontor i Norge jobbar vi mycket med att stöda medlemmarnas bärkraft och lärkraft”, säger förbundsekonomen Marit Linnea Gjelsvik. Bild: Handel og Kontor.

Bindande kollektivavtal har ökat i Norge

I Norge har antalet allmänt bindande kollektivavtal de facto ökat. Då Norge gick med i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ville landet förhindra en dumpning av lönerna till utländsk arbetskraft. Därför stiftades en lag enligt vilken ett kollektivavtal för någon bransch kan förklaras vara antingen helt eller delvis allmänt bindande. Då måste alla arbetsgivare följa minimilönerna eller andra anställningsvillkor i avtalet.
Besluten fattas av statliga Tariffnemnda.  
Läs mer här.

Ett hållbart arbetsliv

Enligt Marit Linnea Gjelsvik har facket en samhällelig viktig uppgift att bidra till ett hållbart arbetsliv och därmed ett tryggare och mera jämlikt samhälle för alla.

Facket jobbar bland annat via olika branschgrupper som representerar de olika sektorerna inom HK. Grupperna bestämmer prioriteringar för avtalsrörelsen samt gör förslag till fackets tariffpolitiska målsättningar.

”HK har bland annat drivit frågor som pensionstrygghet och lön under sjukdomstiden. Likaså är miljöfrågan av intresse. Klimatförändringen är synlig på alla håll, därför måste den tas på allvar även i arbetslivet och i företagens agerande”, framhåller Gjelsvik.

”Det är vårt jobb att se till att den stora sociala omvälvningen som leder till förändringar i arbetslivet blir rättvis.”

Arbetslagstiftningen i Norge är tämligen bra och många arbetstagare väljer att inte tillhöra facket. En av de utmaningar som många norska fackförbund trappas med är en låg organiseringsgrad.

”Den nordiska välfärdsmodellen är beroende av det arbete som facken utför och att arbetstagare inser vikten med att tillhöra facket. Utan medlemmar är det svårt att skapa förändring på arbetsplatserna”.

3F: Rättvis lön mottot i hotell- och restaurangbranschens avtalsförhandlingar 

Hotell- och restaurangbranschen i Danmark har genomgått stora förändringar på en kort tid. Det anser John Frederiksen som är vice ordförande för privata service-, hotell- och restauranggruppen inom 3F - Fagligt Fælles Forbund, som är Danmarks största fackförbund med 325 000 medlemmar i flera olika branscher.

”Utvecklingen har gått i den riktningen att arbetsplatserna i restaurangbranschen ökar samtidigt som antalet unga arbetstagare blir allt fler. Arbetsgivarna använder sig gärna av unga eftersom det är billigare för dem”, konstaterar Frederiksen. 

Enligt vice ordföranden kännetecknas hotell- och restaurangbranschen framförallt av atypiska anställningar och framförallt deltidsjobb. 

I en jämförelse mellan de nordiska länderna är Danmark det land som har mest deltidsanställda i just den här branschen. Annat som skiljer Danmark från övriga Norden är det höga antalet unga arbetstagare och studerande som extraknäcker i branschen. Personalomsättningen är likaså hög.

”Antalet 15-24-åringar i restaurangbranschen är avsevärt fler än till exempel Holland”, påpekar Frederiksen.  

Utmaningen är att fånga upp dessa unga arbetstagare. I ett litet land som Danmark konkurrerar även ”gula fackföreningar” eller fack som står utanför centralorganisationer om arbetstagare inom samma sektor. Danmark är det enda landet i Norden med dylika gula fagforbund som har sina rötter i den kristna fackföreningsrörelsen. 

”De gula facken förhandlar på samma sätt om kollektivavtal som vi på 3F”, nämner Frederiksen. 

De gula facken är omdebatterade, dels för att de tecknar avtal som är sämre för de anställda än vad de kollektivavtalsbärande fackens avtal är, men också för att de gula fackföreningarnas avtal saknar verktyg för att lösa problem och meningsskiljaktigheter som kan uppstå på arbetsplatser.

”De absolut viktigaste frågorna i vårens avtalsrörelse är lönen och frågan om fler arbetstimmar – deltid måste bli heltid”, säger John Frederiksen, vice ordförande för privata service-, hotell- och restauranggruppen inom 3F - Fagligt Fælles Forbund. Bild: Marie Sandberg-Chibani.

Heltid framom deltid

I likhet med de övriga nordiska facken bereder sig 3F nu inför avtalsrörelsen 2020. 3F ingår i danska LO, som numera heter Fagbevægelsens Hovedorganisation (FH), men 3F förhandlar om kollektivavtal på 2-3 år inom branschen, endera tillsammans med arbetsgivarförbundet eller företag.

”Vår utgångspunkt i vårens avtalsrörelse är att höja lönenivån i sektorn samt att få med andra sociala element som inverkar positivt på arbetet. Frågan om fler arbetstimmar, det vill säga deltid till heltid, samt att arbetstagare med utbildning inom branschen ska få en rättvis lön är a och o”, menar Frederiksen.

”Det är klart att det finns ett behov för deltidsarbete, men utgångspunkten för anställningar får inte vara deltidsarbete. Beklagligt är att många arbetsgivare inte heller vill binda sig till kollektivavtal. Det är en utveckling vi inte vill se i samhället”, tillägger han.

Endast 25 procent av arbetsplatserna inom restaurangbranschen i Danmark omfattas av kollektivavtal, vilket enligt Frederiksen är dålig siffra när man jämför till exempel med Finland. Det danska kollektivavtalet inom restaurangbranschen har inte ditåt samma täckning som i Finland eftersom avtalet görs med arbetsgivare som tillhör ett arbetsgivarförbund. 

”Då det finns arbetsplatser som saknar kollektivavtal blir bestämmelserna om hur arbetstagare bör behandlas på arbetsplatsen ännu viktigare i kollektivavtalen”, säger Frederiksen. 

Maximal flexibilitet inget självändamål 

Den danska arbetslagstiftningen reglerar sista slutligen väldigt lite om arbetstagarens rättigheter eller skyldigheter, därför är kollektivavtalen rätt detaljerade och avgörande för arbetstagaren. Arbetsgivaren kan säga upp anställda med 14 dagars varsel utan att ens ange en orsak. Den här flexibiliteten kring att anställa och säga upp personal är på gott och ont i det danska arbetslivet. 

Flexicurity

Den danska flexibilitetsmodellen i arbetslivet kallas för Flexicurity (av flexibility och security) bygger på att arbetsgivarna ska få maximal flexibilitet när det gäller att anställa och säga upp. I utbyte ska arbetstagarna få det de behöver: trygghet i form av pengar, oberoende av om det är lön, dagpenning eller utkomststöd.

Läs mer här.

”Därför är det ytterst viktigt med ett fungerande samarbete mellan facket och arbetsgivaren”, tillägger Frederiksen. 

Han vill ogärna sia om avtalsrörelsens utfall men är beredd på att den här rundan kan blir en tuff kamp i och med att arbetsgivarna förespråkar ytterligare flexibilitet i arbetslivet.    

En annan utveckling som vaken 3F eller anställda vill se är att branschen fylls med multifunktionella anställningar.
”Arbetsgivarna vill ha ”yrkesflexibilitet” som skulle leda till att man kan flytta arbetstagare mellan olika arbetsuppgifter, oavsett är du kock, köksbiträde eller receptionist. Varför skulle jag då gå en fyraårig kockutbildning om jag ska stå i receptionen”, frågar sig Frederiksen. 

I Danmark råder brist på utbildade kockar, vilket har lett till att arbetsgivare söker arbetskraft utanför EU. Även om den här typen av expertrekrytering är relativt strikt enligt europeisk måttstock och kräver bland annat årslön på en viss nivå har facken blivit alerta på grund av omfattande missbruk av denna ordning. 

Frederiksen ser som viktigt att 3F är slår vakt om framtidens arbetsliv. 
”Hur branschen kommer att se ut i framtiden beror på hur arbetskraften ändras. Facket har dock en viktig roll i förändringen och det är a och o att trygga en lön som anställda kan leva på”, säger han.
 

Värt att notera

  • I Sverige och Danmark förekommer inte allmänt bindande kollektivavtal som i Finland och i Norge.

  • I Danmark, Finland och i Sverige har fackförbunden arbetslöshetskassor, medan Norge saknar fackliga a-kassor.

  • Organiseringsgraden har sjunkit i de flesta nordiska länder. Island har den högsta organiseringsgraden i Norden (närmare 90 procent). Fackföreningsmedlemskap är sammankopplat med sociala förmåner för islänningar. 

 

 

uutisen-teksti: Marie Sandberg-Chibani

 

Senaste

Mest lästa